I torsdags eftermiddag efter mellanmålet kände jag att något i huvudet inte var som de skulle, började känna mig "mosig". Så istället för att plocka undan disken efter mellanmålet och städa avdelningen gick jag ut till mig kollega och sa "Jag måste lägga mig och vila lite, det är ingen fara men måste ta en paus".
Hon svarade genast "ska jag komma, behöver du någon hos dig"?
Jag "Nej då, så farligt är det inte ännu, säger till om det blir värre".
Kollegan "du kan ju inte säga till om du svimmat".
Jag igen "det är så farligt, behöver bara vila lite, ta hand om barnen då kan jag vila". Fick ett oroligt okej till svar...
Så jag gick och jag mig i vår lässoffa i drygt 40 minuter, min kollega sprang in och tittade till mig 3 gånger under den tiden, samt en annan kollega. Efter 40 minuters vila och djupandning så kände jag mig bättre och gick ut på gården. Jobbade i ca 30 min till sedan skickade min kollega hem mig. Råkade göra flera kollegor oroliga och även chefen som kom på besök, men de lugnande sig när jag kom ut. Blev inget anfall denna dag heller men min kropp hintade efter vila.
Det blev en tidig kväll och lång nattsömn.
Jag kör på i full fart, vissa veckor blir det för intensivt och när jag börjar lugna ner mig så hintar eller skriker kroppen efter vila och att jag måste ladda om.
Nu är äntligen skolan klar, så nu är det bara mina vanliga arbetsuppgifter som ska göras så det blir lite lugnare nu.
Men får lyssna på min kropp, den här helgen blir det vila. Trevlig helg allihop!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Höstmörker och blinkand ljus
Beroende på vart man bor i vårt långa land som kommer mörkret smygandes nu, här i Sundsvall kommer mörkret fort nu. I fjol skrev jag ett inl...
-
Ikväll satt jag pratade lite med en nära vän som är här och firar midsommar med mig, vi kom in på min epilepsi och hon frågade bland annat o...
-
Så heter föreläsningen jag hade i tisdags. Det känns fortfarande overkligt, att jag fick stå där på Mittuniversitet och prata i livesändnin...
-
Många av mina vänner vet om att jag lever med Epilepsi, men hur djup kunskap ni har är nog väldigt olika. För mig är Epilepsi ett sätt att ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar