Sist jag skrev så funderade jag kring om jag skulle sänka min medicin eller inte, det var tur att jag inte gjorde det. Trots min normala dos så fick jag anfall den 10/4. Efter nästan 8 år anfallsfrihet, det är lika tungt varje gång. Denna gång var jag redan på sjukhus och fick bra hjälp på en gång. Det läskiga för mig är att jag fick en ny form av anfall som jag inte haft tidigare, jag minns bara att jag satt i soffan stirrade ut och sedan somnade. Hörde att en personal kom och sa att det var mat sen minns jag inget mer fören en annan personal puttade lätt på mig och sa "Ulrica, Ulrica, du kan inte sova här" jag mumlade något till att jag inte orkar röra mig. Två personal hjälpte mig till mitt rum, jag kunde inte stödja på vänster ben. Detta hände på förmiddagen och jag var fortfarande trött och vinglig på kvällen. Mailade min läkare dagen efter och han konstaterade epilepsianfall :(
Jo, jag är tacksam över att jag varit anfallsfri så länge och många har det värre det vet jag men när man går och är anfallsfri så länge byggs hoppet upp. Kanske jag klarar mig utan anfall med denna medicin. Det som är det luriga för mig nu är ovissheten till varför anfallet kom, jag mår psykiskt dåligt, äter mindre och sover dåligt. Det är aldrig en bra kombination, i samband med det fick jag en medicin mot depression på sjukhuset. Såsom jag förstod det så sänkte den effekten på min ep-medicin och orsakade anfall. I vilket fall så har min ep-läkare beställt EEG och en MR-hjärna framför. EEG har jag redan gjort, fick en akut tid, så nu väntar jag på svar.
Som om detta inte vore nog så har jag fått 3 krampanfall inom 24 timmar, jag trodde det var ep-anfall då det är som mest logiskt eftersom jag har den diagnosen men det verkar tydligen inte vara så för på akuten sa de att anfallen var för långa. De tror istället att det är ångest/panikattacker som orsakat att hela jag krampar. Jag är öppen för båda och tänker bolla det med min egen ep-läkare, för såsom jag krampade i torsdags är jag skeptisk till att det bara var ångest då jag varken kunde prata eller höra vad sjukvårdspersonalen sa. Jag har blåmärken kvar när jag ramlade ur rullstolen av kramperna och fortsatte krampa på stengolvet på akuten.
Så nu har jag fått medicin mot ångesten att ta vid behov, jag darrar och skakar här hemma också men den lugnar sig av medicin. Dock med biverkningar, är så sjukt trött.
För tillfället har jag 4-5 olika diagnoser så sjukvården vet inte hur de ska handskas med mig, de skickar mig hit och dit. Så nu blir det rond 2 och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går vägen denna gång. Är så tacksam för min dietist som är en stabil punkt för mig inom vården. Sen har jag ju min underbara familj, vänner, kollegor och chef som stöttar mig!
