torsdag 24 oktober 2019

Att studera med Minnesproblematik och Epilepsi

Så heter föreläsningen jag hade i tisdags. Det känns fortfarande overkligt, att jag fick stå där på Mittuniversitet och prata i livesändning för att bara prata om mig själv. Eller min skolresa från grundskola till Universitet, samt vilka utmaningar det har fört med sig på grund av min epilepsi.
Det var en stor ära och väldigt nervöst, det var första gången jag föreläste själv live. Jag har tränat lite tillsammans med Lena men det här var något helt annat. Här får ni lite av föreläsningen, länk till videoklipp kommer längst ner.




Har lite svårt att ta emot all beröm som kommit, men jag känner stor glädje över att så många uppskattat min föreläsning. Dock är det inte jag som ska vara i fokus, för mig är det viktigaste att sprida kunskap om Epilepsi och Inlärningssvårigheter. Det är så många barn och ungdomar som har liknande svårigheter som jag. En del har kanske har det lättare och andra väldigt mycket svårare, som jag nämner i föreläsningen är Epilepsi ett så stort område och det är alltid olika för alla individer.








När man är barn eller kommit upp i tonåren och börjar fundera på om man verkligen kan läsa vidare på högre nivå så vill jag ger er ett hopp. Om ni får stöd i skolan nu, har intyg så gäller samma sak på Högskola och Universitet, man kan få strida för sin rätt till stöd men det är värt det. Ingen ska få stoppas i sina drömmar utan att i alla fall fått en chans att försöka nå målen.

Vi måste tillsammans bryta den onda cirkeln som jag pratar om i slutet, barnen och ungdomarna måste känna att de kan och duger precis som de är och att alla måste få växa och utvecklas i sin takt. Vi måste få bort skammen som leder till kunskapsluckor och får stora konsekvenser senare i livet. Jag är ett levenade exempel på att det går att nå sina drömmar, det finns människor som kan hjälpa till på vägen.
Hjälp oss att sprida kunskapen vidare!

Bra länkar:
Allt om Epilepsi - Facebook
Allt om Epilepsi - Instagram




fredag 18 oktober 2019

Tillbaka igen

Det senaste året har varit en enorm utmaning för mig, då jag brottas med både psykisk ohälsa och epilepsianfall som kommit tillbaka. Nu börjar det dock se lite bättre ut, för ca en vecka firade jag 6 månader anfallsfrihet! Äntligen fått ordning på medicineringen igen, trots att jag blir tröttare av två mediciner så tar jag hellre det än anfall.

Nu har jag äntligen fått börja arbeta lite smått, två timmar per dag och snart kanske fyra timmar. Det beror på vad läkaren säger till veckan. Det värmer så otroligt gott att få komma till arbetet igen och möta alla goa kollegor och underbara barn. De äldsta barnen frågar mig ofta om jag ska vara kvar på jobbet "kommer du imorgon"? eller "ska du till doktorn igen". Jag tycker det är viktigt att inte ignorera små barns funderingar utan faktiskt tala om verkligheten, så jag har varit öppen med barnen kring mitt mående. Inga större detaljer utan mer "läkaren har sagt att jag inte får jobba just nu, jag måste vila" eller "min kropp mår inte riktigt bra, så den behöver vila". Barn är mycket klokare och förstående än vad många tror. Det känns så oerhört bra att få vara tillsammans med barnen och kollegorna igen, även om jag har många begränsningar fortfarande.

Till veckan händer även en annan sak, jag ska föreläsa igen men denna gång på Mittuniversitetet. Jag ska berätta hur det var att studera på universitet innan jag fick veta om mina inlärningssvårigheter och skillnaden när jag fick intyget och stödet från skolan. Det känns nervöst men ändå väldigt bra då jag får sprida kunskap om Epilepsi och Inlärning, det är något som ligger mig så varmt om hjärtat då jag vet hur många barn som kämpar i skolan varje dag.

Har försökt få till att de ska spela in föreläsningen då den ändå ska sändas live till Östersund men får se. Om det blir så ska jag försöka publicera min del. Ni får gärna hålla tummarna för mig, och som stöd gärna skicka en liten slant till vår insamling som är helt fokuserad på Epilepsiforskningen.
Ha en riktigt trevlig dag allihop, nu är det dags för mig att snart dra mig till dagens arbetspass. 

Höstmörker och blinkand ljus

Beroende på vart man bor i vårt långa land som kommer mörkret smygandes nu, här i Sundsvall kommer mörkret fort nu. I fjol skrev jag ett inl...