Ep-känningar igen av stresspåslag

Jag borde börja vänja mig vid att livet inte blir som jag tänkt mig, det är ingen idé att hoppas på bättre tider för då kommer alltid något annat och biter en i baken. Sist jag skrev var jag så glad för jag skulle få börja jobba igen, nytt år och nya möjligheter. Men så blev det tyvärr inte, istället blev det nytt besök på vårdcentralen och träffa min fantastiska läkare. Då all skit triggats igång igen, stressnivån var farligt hög, hjärtklappning och hela jag skakade (ep-känningar men inte anfall).

Han tittade allvarligt på mig och frågade vad som hänt på en vecka? Han fick veta vad som hänt men utlösande faktor håller jag för mig själv, men det handlar om stort psykiskt stresspåslag, det enda jag inte kan skydda mig emot. Omgivningens okunskap och klantighet. Läkaren sjukskrev mig på heltid hela januari ut och sedan långsam upptrappning men också med en uppmaning att fundera över framtiden. Skönt att läkaren på VC iaf tar min epilepsi på allvar och förstår hur känsligt det är ihop med stress. Men jag känner mig väldigt ledsen och besviken, att planerna sprack och det är så onödigt. Jag som varit så noga att följa alla återhämtningsråd, att göra precis det som förväntas av mig men så orsakar något annat så allt blir kaos.

Så jag är tillbaka på ruta ett igen, just nu känns det lite bättre då mamma varit på besök och snart ska jag få umgås med mer familj och vänner. 

Sen är jag så tacksam över mina nyfunna vänner som stöttar min kamp mot Epilepsins okunskap, att få vara delaktig i vår gruppen 💜Allt om Epilepsi 💜 ger mig glädje när dagarna är tunga och hopp om framtiden för vad vi ska hitta på framöver. Nu har vi lyckats göra en julkalender och samla in pengar till hjärnfondens forskning kring Epilepsi. Vill ni följa vårt fortsätta arbete kan ni hitta oss både på 

Facebook: https://www.facebook.com/alltomepilepsi/ 

Instagram: https://www.instagram.com/alltomepilepsi/ 

Det som är skönt är att veta, att även om livet vänds upp och ner behöver jag inte kämpa i stormen själv. Familj och vänner som finns vid min sida i varje utmaning, det är jag så otroligt tacksam över.

Hoppas ni haft en krampfri jul, eller i alla fall mindre anfall och att ni alla får en trevlig start på det nya året! 

Lång återhämtning men glada besked!

Denna vecka har varit väldigt positiv, den började med Rehab-möte. Sådant behöver man tydligen göra om man varit sjukskriven en längre tid, vilket jag tycker är jättebra. Att få sitta i lugn och ro och prata igenom hur jag mår, vilka förutsättningar jag har att komma tillbaka till jobbet och hur det ska gå till, för att jag ska må bra på jobbet. Ett plus när man har en bra chef också!
Vi fick till en bra plan, även om jag kan tycka att allt går så LÅNGSAMT men livet med Epilepsi och Stress är känsligt så jag måste smyga mig fram och känna efter, så det inte blir bakslag och jag får anfall. Planen tog jag sedan med mig till läkaren som jag träffade i onsdags, smått nervös satt jag där och tänkte "tänk om han inte godkänner detta, jag vill ju börja jobba igen". Men tack och lov så godkände han planen! 😀

Så idag fick jag äntligen besöka min förskola igen, min avdelning och mina härliga barn och kollegor som finns där! Som jag saknat dem! ❤Hann inte mer än att komma in i huset fören kramarna började komma. Från kollegor, barn och sedan även föräldrar (kom ju strax innan lucia).

Berättade för barnen och föräldrar att jag kommer tillbaka i januari även om jag bara får jobba 2 timmar per dag, reaktionen från både barn och föräldrar var positiv. Några föräldrar uttryckte att jag skulle ta det lugnt, då de är rädda om mig men samtidigt väldigt glada att jag kommer tillbaka. Det är oerhört roligt att höra, att man är saknad men de vill ändå mitt bästa. Underbar stund på förskolan, var längesen jag hade en så bra känsla där! Ja, jag har sagt det förr men jag har världens bästa jobb!

Inte nog med att jag haft en bra dag på förskolan, jag har också träffat min fantastiska samtalsperson. Ni kanske funderar varför jag är så öppen och delar med mig? Jo, det är för att jag vill visa att det är okej att må dåligt, det är okej att be om hjälp när man tappar fotfästet.
Jo, jag har haft många tuffa perioder i mitt liv. Den senaste månaderna har dragit upp mycket från det förflutna och jag behövde samtalsstöd för att få ordning på allt. Jag skäms inte över det, snarare tvärt om det är en stor förmån att få samtalsstöd när livet rasar. Min samtalskontakt gav mig beröm idag, vilket jag hade lite svårt att ta emot. Hon sa "Ulrica, vilket otroligt arbete du gjort de senaste veckorna". Jag som mer känt att jag misslyckats och känt att allt bara blivit fel, att jag är besviken på mig själv då jag borde agerat annorlunda. Men hon förklarade vad hon menade och jag kan förstå vad hon syftar på.
Att bli "frisk" från psykisk ohälsa tar tid, enormt med energi men framför allt man måste vilja och våga ta tag i det som gör ondast. Att lägga allt på bordet och säga "jag klarar de inte själv, hjälp". Jag kan hantera mycket själv nu, fått flera verktyg av olika fantastiska samtalspersoner jag träffat på under åren men i detta fall behövde jag ett bollplank. Någon som bromsade upp och pekade mig i rätt riktning och jag fick en fantastisk kvinna som ger mig precis det stöd som jag behöver.

Nu kanske ni undrar vad som driver mig framåt? Jo det ska jag tala om "jag tänker kämpa mig tillbaka till det livet jag hade innan allt rasade, när jag mådde som bäst. Jag har varit där och jag vet att jag kan ta mig dit igen, för jag har gjort det förut".
Om ni inte har märkt det tidigare så är jag sjukt envis 😉 så låt det ta veckor, månader, år om det nu är så men det är värt att kämpa för ett bättre mående! Alla har rätt till att må bra och trivas med sitt liv!

Julkalender Epilepsi

Många av mina vänner vet om att jag lever med Epilepsi, men hur djup kunskap ni har är nog väldigt olika. För mig är Epilepsi ett sätt att leva, jag kommer aldrig bli friskförklarad som det ser ut nu. Forskningen kan inte ens svara på varför jag fick Epilepsi... och det var 28 år sedan jag fick diagnosen.

Det finns personer som har det mycket värre än mig, barn som testat alla behandlingar men där inget hjälper. Allt om Epilepsi heter en grupp som är startad av gäng fantastiska engagerade föräldrar, vars barn har epilepsi. Jag är delaktig i denna grupp också för att bistå med mina kunskaper. 

Syftet med gruppen att sprida mer fakta kring Epilepsi, att försöka driva forskning framåt. Vi kommer ha olika projekt för att skapa mer kunskap, det första som vi startat med är en Julkalender med kort fakta eller filmklipp ur verkligheten. Vi vill visa den mänskliga sidan av Epilepsin, hur smärtsam den än må vara och öka förståelsen. 

Min önskan: hjälp att sprida så mycket som möjligt. Till era vänner, familjer, släkt. Många gömmer sig och skäms över sin Epilepsi, det vill vi förändra!

Många av mina vänner jobbar också inom skolan, det finns runt 10 000 barn med Epilepsi, många av dem som har kognitiva svårigheter, som jag t.ex.

Ni kan följa oss här!

Instagram: https://www.instagram.com/alltomepilepsi/ 

Facebook: http://facebook.com//alltomepilepsi 

Vi har också startat en insamling till Epilepsiforskningen, stöd oss gärna i kampen!

https://insamling.hjarnfonden.se/fundraisers/allt-om-epilepsi-inte-bara-en-kramp