Tacksamhet!

Tar en paus i mitt pluggande, nu är energin igång igen. Jag har besegrat min svåraste uppgift! Så lägger jag upp min studiestrategi, det svåraste först för då vet jag att jag fixar resten också.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, det beror på att det har hänt mycket de senaste veckorna i mitt arbetsliv. Min fantastiska chef har nu slutat, det har varit känslomässigt jobbigt. Detta inlägg är dels tillägnad henne. Pia anställde mig för snart 2 år sedan, minns fortfarande första intervjun och hur lugn jag kände mig redan då. Trots att det satt två främmade pedagoger till där. Vi talade redan då om mina svårigheter som Epilepsin för med sig, minnesproblematik och risk för anfall vid stor psykisk press. Ända sedan min första arbetsdag har Pia stöttat mig, jag hade ett bagage från min förra arbetsplats som orsakade en del tvivel till min kompetens i vissa situationer men Pia har under dessa två år visat att jag kan så mycket mer än jag trodde var möjligt. Hon har gett mig många möjligheter till utveckling och ansvar som oftast fört med onödig oro från min sida. Hon ser verkligen mig, den kompetens jag besitter och vad jag har möjlighet att utveckla. När jag varit osäker inför något har hon alltid funnits där med råd och stöd. Visst det ska väl en chef göra tänker ni, ja absolut men det är inte alla som har en sådan förståelse och är så snäll som Pia. Efter knappt ett år på nya jobbet ser hon min framtid som handledare för lärarstudenter. Trots att hon visste att denna utbildning skulle ta längre tid för mig än för andra kollegor. Hon fixade litteratur innan, och jag fick ta emot student tillsammans med en kollega. Berättade vilka kollegor jag kunde rådfråga om handledning och som alltid säger "och jag finns här om du behöver nåt". Det har aldrig varit tomma ord från henne.

Nu önskar jag dig Pia all lycka till med nya jobbet och tackar för allt du hjälpt mig att upptäcka!

TACK FÖR ALLT!

Alla arbetsplatser har sina utmaningar, även min trots att jag anser att det är den bästa. Ni som följt min blogg ett tag vet att jag är en ganska positiv människa och att jag älskar mitt arbete. Men under den senaste tiden har det varit tungt, vi människor är väldigt olika och det orsakar missförstånd och konflikter. Jag blir sällan väldigt upprörd, men ibland når även jag min gräns. Det har som sagt varit en tung period, men nu börjar det vända även om problemet inte är löst. Jag får så mycket ny energi av mina fantastiska medarbetare/kollegor. I tisdags fyllde jag år, själv bryr jag mig inte så mycket om det men mina fantastiska kollegor i mitt arbetslag flaggade för mig, köpte blommor och kramades lite extra. En annan kollega sjöng och gav mig godis. Där började det vända, för jag vet att även om det kommer utmaningar så behöver jag inte gå igenom det själv. Mina fantastiska kollegor finns där varje dag och vi tänker kämpa tillsammans mot en positiv lösning. 

Nu vet jag också vem som blir min nya chef så den oron har släppt. Det känns bra för jag vet att jag kommer fortsatt stöd och förståelse, vilket gör att jag kommer kunna få fortsätta utvecklas i de arbete som jag älskar. Ett nytt kapitel börjar, och det kommer bli bra... allt löser sig inte på en gång men inom sin tid lär det göra det. Tills dess fokus på det positiva! Och vi kämpar på tillsammans!