Psykisk stress

En av de svåraste läxorna jag lärt mig när det gäller min Epilepsi är att akta mig för psykisk stress, eller stressa över lag. Alla vet vi att långvarig stress inte är bra för någon. Men min värsta triggare är just Psykisk stress. Förra veckan ropade hela min kropp stanna upp/lugna ner dig. Kände att jag i flera dagar var darrig och mosig i huvudet, stundvis. Vet att detta är starka varningssignaler så jag la i en lägre växel både när det gällde jobbet och framför allt mina studier. Det har varit mycket på jobbet, onödigt strul i arbetsmiljön och det där på energin. I torsdags ringde jag min bror och mina brorsdöttrar svarade, blev lugn på en gång. Så jag frågade om jag fick komma och ner och hälsa på i Påsk om min chef släppte iväg mig. Tjejerna blev så glad och brorsan sa att det var okej. Fick även godkänt av chefen att ta ut två semesterdagar i påsk. Sedan dess har jag inte känt mig mosig eller darrig. Som om min kropp förstod att snart får den vila igen.

Det är inte speciellt lätt att be om lugnare tempo, lämna ifrån ansvar eller ta ledig för att man känner sig djupt stressad, vi lever i ett stressigt samhälle med många krav från olika håll. Därför är jag enormt tacksam till mina kollegor och chef som är så mån om mig. En av mina närmsta kollegor sa "om du behöver ledigt på måndag istället för mig så säg till, jag kan ta en annan dag". Inte alla som har den förståelsen i sin närhet.

Det jag gör för att lugna mig snabbt är egentligen inte så svårt. När det börjar kännas mosigt så lägger jag ifrån mig det jag håller på med och blundar en stund. Är det illa lägger jag mig ner på golvet.

• andas djupt i några minuter
• försöker rensa tankarna
• lägger bort det som inte måste göras just nu

Som det är nu har jag många saker i luften, då måste jag också hitta stadiga vilopauser/sömn.

• Sätter mig och blundar, tänker på sånt som får mig att må bra
• Tänder ljus och lyssnar på gammal musik
• Spabad (hemma)
• Basal kroppskännedom

Man måste hitta sina egna strategier för att lugna kroppen, har sagt det förut men att bli vän med sin Epilepsi är det absolut bästa, lyssna på kroppen och känn efter vad den säger. Det tar tid men det går att lära sig. 

Sen måste jag erkänna att alla kramar man får av barnen ger enormt med ny energi också, det är ren kärlek utan några tvång. Nu säger kroppen att det är dags att gå till sängs, god natt och sköt om er där ute!