Fördomar

Kanske en liten avstickare än vad jag brukar skriva om. Fast just Fördomar finns överallt där människor vistas. Jag älskar Nanne Grönwalls sång som heter just så Fördomar. Min tolkning av den låten är att man ser alla andras fördomar men inte sina egna.

Anledningen till mitt inlägg tänker jag behålla för  mig själv men det utgår från en händelse i mitt liv. Vi är olika som människor, har olika förmågor att uttrycka oss. En del är medveten eller blir medveten när fördomar dyker upp. Jag är en sådan person som tycker om att reflektera över mitt eget beteende/tankemönster, så jag är ganska medveten om vad jag tycker/tänker och framför allt gör. Men jag blev överraskad tidigare i höstas vilka fördomar jag hade inom ett område på grund av okunskap och medias snedvridning. Bad om ursäkt då för mitt dumma tänk. Ingen av oss är felfri, alla har fördomar och gör eller säger klumpiga saker ibland. Skillnaden på att vara en god medmänniska är att erkänna sina brister och lära av det.

Jag stöter ofta på detta med Fördomar när jag diskuterar Epilepsi, som jag skrivit tidigare många tror att det bara handlar om att falla ihop och skaka. Sen måste man såklart skilja på Fördom och Okunskap men de hänger lite ihop i vissa fall. Fördomar kring människor med någon slags funktionsnedsättning t.ex, många människor ser ner på oss. För de anser att vi inte är lika mycket värd, att vi inte klarar samma sak som andra. Mitt mothugg där är, får vi rätt förutsättningar för att lyckas? Dagens skola har på papper blivit bättre, men det kan inte nå till hälften av vad skollagen säger, finns bättre och sämre skolor såklart. Men kommer du till svenska skolan med en funktionsnedsättning tar det flera månader innan man får den hjälp som behövs. Du kanske inte ens får den hjälp du har rätt till. Kunskapen kanske inte ens finns så att man får rätt stöd.

Det finns alltid människor med drivkraft som kan nå otroliga mål fast omgivningen aldrig trott det.
Ett bra exempel på detta läste jag idag, fantastiska Amanda Malmberg. Hon har Down Syndrom och arbetar som Modell. Ni kan läsa mer här: http://www.svenskadownforeningen.se/upp-pristagare-2018-amanda-malmberg/

Jag har vid flertal gånger fått höra att jag inom några år kanske har något annat för mig, kanske forskar eller föreläser. Människor i min närhet ser något som jag själv inte upptäckt ännu. Men där har jag en fördom mot mig själv, jag tvivlar faktiskt på att jag skulle kunna forska även om jag skulle tycka det är roligt. Varför? Jo min inlärningsförutsättningar, men och andra sidan trodde jag aldrig att jag skulle klara av att skriva examensarbetet och bli förskollärare. Fast jag vet att det finns fantastiska forskare där ute som arbetar hårt för att skolan ska bli mer jämlik och rättvis. Så vi får se vad framtiden bjuder på.

Men vi kan väl kämpa tillsammans mot alla fördomar, bemöta det med kunskap och sluta aldrig fundera över dig själv och vad du står för. Vi är många som har god kunskap om att leva med Epilepsi, antingen hos oss själv eller någon anhörig.