Medicinupptrappning = Trötthet!

En väldigt trött Ullis tittar in i bloggen idag, bara två doser av den lilla höjning jag gjort orsakar en enorm trötthet. Fördelen med att vara vuxen är att man kan dricka te, kaffe och Coca cola för att piggna till en stund. Även om jag personligen inte är så förtjust i just kaffe så fick det bli två koppar idag. Mina kollegor skrattar åt mig när jag försöker dricka jobbets kaffe, det är starkt men vad gör man inte för att ta sig igenom arbetsdagen? 

Just nu äter jag medicinen Levetiracetam. Jag hade en dos på 750mg morgon och kväll, nu tar jag 1000mg morgon och kväll så höjningen är inte speciellt stor men ändå påverkas jag väldigt mycket. Fysiskt mycket tröttare både i kroppen och huvudet har svårare att hänga med, trots att jag sovit 9 timmar. Men jag vet att det är en vanlig biverkning som brukar gå över. 

Minns hur trött jag var som liten när det skulle ändras mediciner, kunde somna direkt efter skolan ibland även på fritids. Det sliter på kroppen, ännu värre är det när man har flera olika mediciner i kroppen. Om man ska trappa ner en gammal och trappa upp en ny. Kommer ihåg när jag pluggade på universitetet tror det var runt 2010-2011, jag hade tre olika mediciner i min kropp och jag sov 12-14 timmar per dag, ändå somnade jag på föreläsning i skolan, trots att jag drack både te och Coca cola. 

Så om ni märker att era barn blir extra trött vid medicinförändring är det fullt normalt, men som min läkare sa "var uppmärksam om tröttheten inte går över efter några veckor/månader". Månader kan det handla om då man gör en stor förändring för mig hoppas jag på några veckor bara. Tills dess får jag träna på att dricka kaffe och ha Coca cola med mig. 

Måste dela med mig en jobbig men rolig sak också, var inne en sväng på Espressohouse idag då jag hade ett ärende där. Det var sådan kö och de hade en väldigt jobbig flimrande lampa där vid disken. Jag frågade om den gick att släcka då flimret började få mig att må dåligt när jag stod där i kön. Berättade att jag hade Epilepsi. Personalen gick dit och testade men de gick inte. Då tänkte jag gå därifrån men så säger personalen. 

Personal: Jag kan tyvärr inte släcka den åt dig, men jag kan ta dina grejer och betala så kan du vänta där borta.

Jag: Ja men gärna, tack så jätte mycket.

Personal: Kommer strax (och fixade mina grejer)

Hon kom tillbaka efter en stund och bad om mitt betalkort, fixade betalningen och sedan sa hon.

Personal: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om detta orsakade dig besvär och att vi inte kunde släcka lampan.

Jag: Du behöver inte be om ursäkt, du har gjort allt du kan för att hjälpa mig och tog mig på allvar. Det betyder väldigt mycket för mig! 

Så en stor eloge till personalen på Espressohouse i Sundsvalls city! Tack för att ni mötte mig med sådan respekt! :) 

Nu ska jag ta kvällsmedicinen och faktiskt gå och lägga mig. Min kropp säger vila, då är det bäst att lyssna.