Min Epilepsi

I många år har jag funderat över om det finns fler som är såsom jag, då menar jag inte en kvinna med Epilepsi. För det finns det tusentals, men har de samma bagage som jag? Finns det fler där ute som kämpar mot okunskap och dumdristighet? Som också träffar på människor som bara tror att Epilepsi endast handlar om att falla ihop och skaka?

Jag är snart 33 år och har levt med Epilepsi sedan 5 års ålder, nu är jag och min ep kompisar därav namnet på min blogg. Har äntligen lärt mig att leva med min funktionsnedsättning (jag ser mig inte som sjuk, återkommer mer om detta) försöker istället hitta på lösningar som gör att jag kan leva normalt. Arbetar nu som Förskollärare, fantastiskt härligt yrke men som också innebär många svårigheter/utmaningar för mig.

I den här bloggen tänker jag berätta hur jag upplevt min skoltid kopplad till epilepsin. Det finns skrämmande lite forskning som visar koppling mellan Epilepsi och inlärningssvårigheter i alla fall när det gäller sådana som jag. Med endast Epilepsidiagnos inte någon annan utvecklingsstörning eller sjukdom. Kommer även dela mina utmaningar på arbetet eller i livet över lag.

Varför gör jag detta? Jo, jag vill inte att ett enda barn till ska behöva gå igenom samma skolgång som jag gjort. Att känt sig dum och värdelös som inte klarar skolan så som mina klasskamrater gjorde.
När jag var 25 år, då vände det innan dess visste jag inte att jag hade minnesproblematik och att min hjärna behövde längre tid på sig att bearbeta teoretiska saker.

Ge mig gärna tips på saker att diskutera eller berätta om. Hjälp mig gärna att sprida detta och tillsammans kanske vi kan öka kunskapen om Epilepsi och Inlärning. För varje barn förtjänar en rättvis skolgång utifrån sina förutsättningar. Bara för man inte ser funktionsnedsättningen som finns det. Ta aldrig för givet att ett barn bara är "sen"...